liindhult

sjukhusdag

kan ju säga att min dag inte började som jag tänkt mig..
vid sju på morgonen väcktes jag av att det brötades utanför min dörr och av en konstig och stark smärta i buken.. brydde mig inte så mycket så vände mig om och somnade om. men smärtan i buken ville inte släppa så det störde min sömn otroligt.. när klockan väl ringde och jag skulle upp var smärtan otroligt intensiv och jag kunde knappt resa mig upp, knappt ens sitta i sängen. fan va det gjorde ont!!
så in i helvettes ont! jag grabbade telefonen och slog sebastians nummer, det enda som dök upp i huvudet var att få reda på vad och varför denna jävla smärta fanns! självklart svarar inte sebastian, så försöker nå både camilla och mamma men fan va ingen ville prata med emelie när hon var i nöd!

till sist svarar sebastian och det enda jag får ifrån mig är kvidande och sebastian frågar direkt vad det är som har hänt, jag kunde inte riktigt svara på den frågan för det visste jag ju inte ? visste inte vad som hade hänt med mig..! han får i mig att jag måste ringa vårdcentralen och det gör jag, men självklart har de ingen tid till mig så de råder mig att ta mig in till kungsbacka akut.
mamma svarar fortfarande inte i telefonen när jag försöker få tag i henne och berätta vad som händer, agneta hade jag dock fått tag i och hon rådde mig att inte ta bussen iaf så till sist ringer jag Leo , min yngsta bror, och han hör på mig direkt att jag inte mår bra.

(leo är en arrogant skit unge i vanliga fall och man skulle aldrig tro att han faktiskt skulle orora sig om ngt hände en)
men för en gång skull agerar han moget när jag säger att jag inte får tag i mamma och att jag måste till akuten, leo springer (!) till mammas jobb och berättar att emelie gråter och måste till doktor. full fräs blev det på henne och helt plötsligt var vi påväg till kungsbacka. någonstans på vägen i detta drama har jag lyckats trycka i mig två ipren så smärtan är inte så intensiv som innan ( som tur var :o )

gött att när man kommer till kba akut får man vänta en del , någon timme sisådär tills man får träffa läkare. men SJÄLVFALLET var det inte rätt läkare för mig o min underbara smärta ! nej emelie behövde en gynekolog :s (?)
läkarjäveln i kungsbacka rycker i mina kläder och skriker på oss om varför vi inte kommit in tidigare , jo emelie trodde väl inte det var så förbaskat allvarligt ?!, och att det kunde leda till de ena o de andra , o bland de missfall ( !? ) . första tanken i emelies huvud var att jag var väl för fasen inte gravid ?! .. eller ? men man kunde tydligen få missfall på annat sätt också så gravid var jag icke..

men den hysteriske läkaren skickar oss till varbergs akut ist då, där vi velar runt och får träffa den ene o den andre o allt slutar me att vi väntar en timme för att sen få höra "nej vi har inte tid för dig nu emelie, kom tillbaka vid sex så har vi absolut tid för dig då!!". happ, klockan var tre och vi åkte hem för att sedan återvända..

kommer tillbaka till varbergs sjukhus vid kvart över sex halv sju, kommer in på rätt avdelning men har de tid för emelie? NEJ. klart inte. nej man får sitta i det jävla vänt rummet i tron om att man har missfall i kroppen och antagligen får stanna över natten på sjukhuset. i 3 timmar får man sitta o tro det innan man får en jävla läkare att titta på en på riktigt , då har jag dragit min historia för fyra - fem olika läkare om vart jag har ont o allt annat.... kul....  

min kväll slutar iaf med gyn. undersökning och resultatet?
jo emelie mår helt perfekt förutom att hennes tarmar kanske fått en smäll, allt annat är heelt normalt och inga problem. göttmos att ha suttit i flera timmar o i princip hela dagen av att få veta ngt så simpelt.

nu är jag trött o äntligen i min EGEN säng o inte ngn på sjukhuset (tacka gud), nu ska jag sova och om allt är som det ska imorgon ska jag tr'äffa richard. härligt.

nattinatti <3

 utmattad tjej (y.